Här kommer lite fina vinterbilder på Deya.

Nu har vi flyttat tillbaka till Kista.

Deya verkade lite låg första dygnet i nya lägenheten, men nu verkar hon känna sig som hemma, och det känns skönt.

Däremot beter hon sig lite underligt kring sin matskål och hon äter inte alls upp all sin mat på en gång med den glupskaste aptit jag sett, som hon brukade. Vi misstänker att hon kommer börja löpa snart. Jag hoppas att det är det varjefall, och inte att det är sviter efter hennes nyårsupplevelse.

Jag har börjat på nytt jobb sedan i augusti och nu har jag äntligen flyttat till Kista också och har gångavstånd till jobbet, istället för en timmes resväg med bil som jag hade förut! Det är SÅ värt det att flytta närmare jobbet.

Jag trivs så himla bra på mitt jobb, Comgate! :) Om ni vet någon som behöver telefonväxel, operatörstjänster eller ja, telefonilösningar i allmänhet, så tipsa om oss. :P

Vilken missär det var!

Vi åkte ut till mina föräldrar hem ute i Stockholms Skärgård och skulle fira världens bästa nyår! Vid tolvslaget hade jag redan hoppat ner i bubbelpoolen tillsammans med 10 andra glada människor och just när en kompis tänder på vår fyrverkeribomb ser jag hur Deya kommer ut genom dörren och undrar vad vi gör här ute. Hon skulle ju vara inomhus, vad gjorde hon här ute? Men det var ju inte så konstigt, dörren stod ju öppen och alla var här ute, och hon har aldrig förbjudits att gå ut förut.

Sedan smäller den första fyrverkeripjäsen och exploderar i ett rött ljussken alldeles ovanför oss och alla jublar och pussas med varandra. Fyrverkerierna fortsätter komma i stadig takt. Men var tog Deya vägen?

Martin kom precis ut genom dörren och såg henne springa iväg i världens fart. Jag sitter kvar i bubbelpoolen och ser klart på fyrverkerierna och dricker lite bubbeldricka tillsammans med de andra. Martin kommer tillbaka och säger att Deya inte kommer när han ropar. Hon är borta!

Jag hoppar upp ur poolen och klär på mig och tillsammans med Martin och varsinn ficklampa spenderar vi två timmar åt att gå runt och leta. Hon kommer inte när vi ropar och vi hittar henne inte längs vår vanliga promandväg.

Jag känner mig så bortgjord. Hur kunde jag lämna Deya på hennes första nyår? Det fanns visserligen andra människor i huset, och eftersom jag var full och glad glömde jag be dom att hålla koll på att Deya stannade inomhus tillsammans med Fanny. Allt är mitt fel. Deya är vilsen nånstans! Var är hon?

Har hon blivit påkörd av en bil? Nej, det kör knappt några bilar på en skärdgårdsö på nyårsnatten. Har hon sprungit vilse? Ön är trots allt väldigt stor, många mil lång. Har någon hittat henne och tagit in henne till sig? Det finns ju trots allt flera tusen bofasta på ön. Ligger hon och gömmer sig någonstans och vågar inte komma fram? Hon har ju trots allt verkat lite mörkrädd när vi varit ute på promenad med henne under hösten.

Efter att ha suttit och oroat mig några timmar och minst en gång i kvarten gått ut och ropat på Deya igen så går jag och lägger mig klockan fem på morgonen. Martin håller ut tills det börjar komma en ljusrand vid horisonten och går och lägger sig klockan halv åtta på morgonen.

Alla gäster har gått och lagt sig på olika platser i huset och i stugor runt huset.

Klockan halv nio vaknar jag av att något låter på altanen. Jag går och tittar ut genom fönstret och hoppas på att få se Deya där, men inget.

Sedan öppnas dörren av en kompis som sovit i en stuga, och in rusar även Deya! Kompisen berättar att hon hade gått och kikat på altanen och hittat Deya där, och det var det jag hade hört.

Underbara, söta, fantastiska lilla vovve! Hon var tillbaka! Hennes päls är blöt och hon har en krage av frost, men hon är jätteglad och viftar jättemycket på svansen! Martin vaknar också, och även Fanny, och alla hälsar på Deya och är så glada att hon är tillbaka.

Jag dushar av Deya i lite varmvatten och sen tar jag fårfällen in till vårat sovrum och så går Deya, Martin och jag och lägger oss igen och sover jättegott. Alla tre har förmodligen sovit väldigt lite denna nyårsnatt.

Deya har mått rätt dåligt de senaste dagarna. Det började i söndags med att hon var väldigt lågmäld och låg och sov hela dagen. Sedan vaknade jag klockan 6 på morgonen dan därpå av att hon kräktes. Det fortsatte med att hon låg och sov hela den dagen också. Dessutom verkade hon ha fått någon infektion i ena ögat för hon blinkade konstigt med det och verkade inte kunna öppna det helt. Jag misstänker att hon kanske fått en smäll på ögat när hon lekt med de andra hundarna när hon var ute på landet i helgen.

Igår verkade hon lite piggare igen och idag verkar det ännu bättre så hon är definitivt på bättringsvägen och det känns ju skönt. I morse tittade hon på mig med stora ögon och då såg jag att ögat är helt läkt igen.

Men jag struntar ändå i att åka på lajvet som jag skulle ha åkt på i morse egentligen. Vi stannar hemma och tar det lugnt istället.

Typisk Deya-pose när hon sover. :P

Jag skrev inget om Deyas vikt och längd förra veckan. Jag har haft så himla mycket att stå i så jag har helt enkelt inte hunnit.

Men här kommer dagens mått:

Vikt: 10,3 kg

Höjd: 41 cm

Då har vi varit på valpkurs igen då. Deya tycker att de andra hundarna är så himla spännande så jag har lite svårt att få henne att fokusera på mig.

Vi gjorde lite inkallningsövningar utan koppel och Deya var snabb på att springa iväg till de andra valparna för att leka med dom istället. Men efter ett tag fick jag henne att inse lite grann att jag var nog rätt rolig att vara med också.

Sedan gick vi ut i ett skogsparti med ett omkullvält träd och mycket stenar där vi lekta massor med våra valpar och gjorde roliga lekövningar. Tex balansera på stammen, eller att hoppa upp på en sten, eller att springa sicksack mellan snåren. Sedan provade vi även det utan koppel och det gick riktigt bra, då var Deya inte alls intresserad av de andra valparna en bit bort utan det vi gjorde var mycket roligare. 

Sedan gick vi in och hade teori en stund och pratade om många vettiga saker. Därefter gick vi ut på gräsmattan och provade lite mer inkallning. Sen blev det Nej-övning med köttbulletallrikar. En tallrik med köttbullar stod på marken och vi gick lite snett förbi den och när Deya började känna lukten och intressera sig för tallriken så sa jag Nej tills hon fattade att den där tallriken var nog rätt dum att gå i närheten av, Matte var mycket bättre för hon blev jätteglad när jag kom till henne istället och så fick jag godis av henne istället. Efter ett tag visade hon inte ens intresse för tallriken utan bara för mig (eller de andra hundarna) när vi gick förbi tallriken. Så det gick bra. :)

Dagens mått 

Vikt:  9,5 kg

Höjd:  39 cm

Det blev ingen valpkurs igår för mig, jag var alldeles för trött och mådde lite dåligt. Deya var inte heller på topp efter att ha tvingats åka massa bil ( i och med busstrejken var jag tvungen att skjutsa Martin till hans jobb, så det blev 1½ timmes bilfärd för henne där hon som vanligt kräktes flertalet gånger).

Hon åt inte ens upp sin mat som hon fick flera timmar efter bilfärden, så hon var ganska låg. Men senare återfick hon aptiten och mådde bättre, det var ju skönt. Jag gjorde lite övningar med henne ute på gräsmattan sen på kvällen, med korv som belöning och det tyckte hon var jättespännande. 

Jag glömde ju nästan att väga och mäta henne igår. Jag vägde henne faktiskt, men mätte inte. Så jag mätte henne nu idag istället.

Vikt: 9,1 kg

Höjd: 39 cm

Hon växer väldigt stadigt en centimeter i veckan. Det är ju bra antar jag. :) 

Men nu ska hon ju faktiskt inte bli så mycket högre, 7 centimeter till om man siktar på idealhöjden för en tik av den här rasen.Vi får väl se vad hon hamnar på. :)

Jag var som sagt på första tillfället för valpkursen i tisdags. Jag var där klockan sju och var hemma igen kl halv tio. När vi kom hem däckade Deya omedelbart, fastän hon inte ätit sin middag ännu.

På kursen var vi sammanlagt åtta valpar, med respektive ägare (vissa valpar hade med sig två ägare). Vi satt först inne och presenterade oss för varandra och vår lärare berättade lite intressanta saker om hundar i allmänhet.

Efter det tog vi en liten promenad allihopa. Deya drog jättemycket i kopplet och vår lärare rekommenderade då att jag skulle börja använda strypkoppel för att lära henne med ett kort ryck att hon gör fel, istället för att hon går och drar konstant en hel promenad. 

Nu brukar hon faktiskt inte dra så mycket under våra vanliga promenader, utan det var extra spännande just nu när det var massa andra valpar runt omkring som hon försökte springa fram till. Jag får se om jag skaffar strypkoppel, om hon börjar dra på våra vanliga promenader får jag fundera på saken.  

Sen vid något tillfälle när Deya började bråka med en annan valp och drog jättemycket i kopplet, så tänkte jag att jag skulle avbryta henne, så jag lyfte upp henne. Då sa min lärare genast till att så ska man inte göra, för då signalerar man till sin valp att den har vunnit, eftersom den kommer upp över den andra hunden. Det är ett vanligt problem som folk gör med små hundar, och brukar resultera i att de tror att de är större än andra hundar och därmed blir de bjäbbiga och kanske till och med aggresiva mot andra hundar.  Mycket intressant, det visste jag inte.

Jag fick även boken som hör till kursen och har börjat läsa lite i den, och den verkar riktigt bra. Ångrar lite att jag inte läste mer böcker om hundar innan jag skaffade Deya. Det jag läste på nätet känns inte som att det har räckt riktigt. Men nåja, det är ju bra att jag läser det nu varjefall, det kommer nog gå bra det här. :)